Hejsan!

Nu var det länge sedan sist. Matte fortsatte att träna lastning med mig så nu går jag snällt igen. På mitt eget lilla sätt förstås.

Jag har också varit hos en person som visst kallas kiroptaktor. Han var rätt så trevlig och masserade mig lite och stretchade mina muskler. Jag var mindre förtjust i att stretcha bakbenen. Han släppte även lite låsningar. Han tyckte jag var lite spänd i ryggen så jag har börjat äta magnesium. Det skulle visst vara bra. Vid det andra besöket var jag mycket bättre i min rygg men jag är lite låst i vänter bak. Så det jobbar vi vidare med...

Matte har fortsatt att ta med mig på hoppträning. Det är superkul och jag får höra att jag är superduktig. Jag tycker inte om de där vita klossarna, framförallt om de har stoppat in dem i ett hinder.

Jag har även fått en ny kompis, han heter Blueman. Han och jag går tillsammans i hagen. I början tyckte jag inte alla om honom men med tiden kände jag att det var rätt trevligt att ha någon att gosa med. Campari får ju inte gå med mig nu när jag har täcke på mig. Så då får jag nöja mig med någon annnan.

Förra veckan var jag på ett jätte konstigt ställe. ATG-kliniken hette den visst. Det var en massa tvåbentingar där som tittade och kände på mig. Jag har inte varit riktigt ren i frambenen på böjt spår så matte ville kolla upp det. Jag fick springa på en smal gång fram och tillbaka. Senan fick jag komma ut och bli longerad förts på paddocken och sedan på grusplanen. Ju hårdare unterlag desto mera hälta visade jag. Men bara på böjt spår. Sen stack de mig i benet och så fick jag vänta en stund. Sen blev det longering igen... och så där höll vi på ett par gånger.

Sen fick jag ett stick i halsen med lugnande medel och mina framskor tog de bort. Sen tyckte de att jag skulle gå in i ett rum med en konstig maskin. Men det ville inte jag, jag parkerade snällt utanför. Till slut fick matte backa in mig i rummet. Där fivk jag stå på en konstig platta och så surrade den där maskinen ibland. Det kallas visst röntgen. De tog en himla massa bilder på mina fötter. Sen fick jag vila i en box efter det och matte gick och pratade med veterinären. Sen fick jag äntligen åka hem, men tyvätt inte gå ut. Jag hade bandage på mina ben där de stuckit mig och då fick jag stå inne i min box. Som tur var kom Campari in och höll mig sällskap.

Nu ska jag visst vila ett tag och äta en jätte äcklig medicin. Jag har även fått en sula på mina framfötter. Matte kommer och promenerar med mig varje dag.