Idag har jag varit på tävling igen. Nu börjar jag få lite kläm på det här och vad som händer. Idag var inte campari med så jag lyssnade lite bättre på matte idag än sist.

Jag jag var lite stel i kroppen sen gårdagens träning så jag ville inte riktigt gå fram för mattes skänkel. Men jag gick ganska stadigt i min form därimot. Matte börjar nog lära sig lite hur hon ska göra nu.

Det var väldigt trångt när jag skulle gå in i ridhuset så det var lite läskigt. Sen var det lite läskigt på den ena kortsidan där det satt folk högt uppe så där ville jag inte riktigt gå framåt. Matte fick kämpa på bra med sina ben idag.

Vi klarade vårat mål med att förbättra från förra tävlingen. Idag blev det 54% och ändå var jag inte så framåt som jag kan vara. Matte hade med sig kameran och tog lite foton efteråt. Tyvärr var det ingen som kunde fotografera när vi red.

I går kom matte sent på kvällen och gjorde mig fin med knoppar i manen. Sen fick jag sova inne i natt.

Så efter frukosten så var det dax att åka iväg, Campari skulle också med. Han gick snällt in i transporten men det tänkte inte jag göra. Jag satte bara upp frambenen på lämmen sen kastade jag mig bakåt. Matte var lugn till en början men efter ett tag började hon bli lite irriterad på mig. Jag lyckades rycka sönder en lina så jag kunde dra ett varv i full karriär bakom stallet. Nu började matte bli riktigt arg på mig. Men när Karolina satte upp en lina till så gick jag in.

Sen åkte vi iväg till en ny plats, Hallstavik. Det var en trevlig plats, och det blev ju extra trevligt när Campari var med. Jag ropade mycket på honom när matte red fram mig. Men sen glömde jag bort honom.

När vi fick startsignal och matte och jag red upp mot dommaren så hörde jag Campari och då var jag bara tvungen att dra upp huvudet och prata med honom. Men annars gjorde jag programmet riktigt bra. Jag missförstod matte en gång och tog fel galopp, men det rättade vi snabbt.

Matte var nöjd med mig, det var det bästa resultatet vi fått hitils. (53,79%)

Det räckte inte till någon placering men det går framåt. Jag fick lite avdrag på att jag fortfarande inte är riktigt stadig i formen och att det blev lite dubbla spår här och där. Men vadå, det är bara 4:e tävlingen. Med lite mer träning och rutin bara så kan det bli något.

Sen fick jag stå i transporten och vänta på att Campari skulle göra sitt. Han plockade hem 2st rosetter. Som tur var fick jag både mat och vatten i transporten medans jag väntade. Men jag lovar, det var riktigt skönt att få komma hem och gå ut i hagen igen.

Matte hade kameran med sig med eftersom jag inte ville gå in i transporten så blev det lite stressigt när vi kom fram så matte glömde ge den till Karolina. Så det blev inga foton idag.

Matte komjätte tidigt idag och piffade till mig. Sedan fick jag åka transport till ett ställe där jag hade varit förut en gång. Jag hade varit här med matte och ridit en gång. Matte lastade ut mig och började rida och efter en stund kom det fler hästar och gjorde mig sällskap.

Efter en stund böt vi plats och red på ett annat ställe, där var det ett lågt vitt staket. Jag tittade lite misstänktsamt på det men bestämde att det inte var någe farligt. Sen red vi runt det vita staketet och på ena kortsidan stod en transport. Inge konstigt med det förts men sen var det någe konstigt i den. Jätteläskigt!!

Matte fick mig att gå förbi ett par gånger och jag började slappna av lite grann. Sen hörde jag en visselpipa och matte styrde in mig innanför det vita staketet. Rakt fram mot transporten. Hjälp vad sitter där i!! Jag tvärstannade och ville inte gå framåt men matte tvingade mig. Jag tror sen att matte försökte rida det där programet, jag minns inte så väl för jag hade fullt fokus på transporten med de läskiga tvåbentingarna i. Jag ville inte alls vara uppe i den änden av ridbanan.

Matte skrattade lite åt det hela och jag fick beröm ändå.

Jag hörde att matte sa att vi i alla fall inte blev sist. Alltid något...

Matte kom tidigt idag, jag hade inte äns hunnit kommit ut. Matte borstade mig och satte på transportskydden. Spännande, vad ska hända nu? Jag var så nyfiken på vad som väntade så jag gick raka vägen in i transporten. Men sen upptäckte jag att det inte var som det brukar, det kändes så trångt så jag backade snabbt ut. Hallå matte! du har ju inte öppnat luckan i taket där framme. Så där, nu var det bättre. Jag gick snällt in och stannade kvar. Sedan bar det iväg.

När vi stannade och matte öppnade var jag på ett ställe jag inte kände igen. Jag hörde att det var flera andra där som pratade. Jag fick snart komma ut från transporten och se mig omkring och smaka lite på det gröna gräset där vi stod. Sen satte matte på mig sadeln. Matte var ovanligt fin idag, vita byxor och rosett i håret. Sen hoppade matte upp och vi promenerade iväg, jätte spännande. Jag träffade flera andra hästar och de var så snälla och lugna så det kändes jätte bra att vara där. Matte red mig först på en stor ridbana, sen gick vi till en mindre ridbana. Där var det lite trångt med alla andra hästar. Och sen var det en massa tvåbentingar som stod och tittade vid staketet och även en massa hundar. Nu tyckte jag det var lite läskigare och spände mig lite. Det var ganska jobbigt och jag kände att jag började bli lite trött.

Då skulle vi gå in i ett ridhus helt plötsligt. Där hade jag aldrig varit och nu var jag helt själv där inne. Det satt lite tvåbentingar på ena långsidan och sedan var det en lugn musik som jag hörde. Sen var det någon som pratade och jag hörde mitt namn. Det fanns ganska många speglar där också så jag kunde spegla mig lite. Men det var inga jätteläskiga saker. Sen började matte rida det där programmet med mig. Jag var väldigt trött nu men försökte göra mitt bästa. Jag missförstod min matte ibland och trodde jag skulle galoppera fast jag skulle trava. Och när jag skulle galoppera så orkade jag inte riktigt hela tiden. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag tror matte var nöjd för jag fick många klappar och morötter efteråt.

Sen skulle vi åka hem men jag ville gärna vara kvar ett tag till och prata med de andra. Men sen så insåg jag att det nog var skönast att åka hem.

Campari blev jätteglad när jag kom hem. Och jag berättade vad jag varit med om. Han sa att han också brukar åka iväg, det kallas för tävling sa han. Och är man riktigt duktig kan man visst få en rosett, det fick inte jag idag.

Nu går jag och njuter i hagen resten av dagen...