Idag tog matte med mig ner på ridbana och det var en massa tvåbentingar där, både stora och små. Alla stod och tittade på mig.

Matte hade byggt upp hinder och satt upp plastband = löshoppning!!

Det var superkul, jag racade som bara den och hoppade också förstås. Matte höjde ganska mycket men den här gången var det inte läskigt alls. jag bara flög över. Jag såg att matte mätte och hörde att hon sa att jag hoppat 1,10m. Det var väll inte så illa.

Idag tog matte med mig till ridhuset. Där inne stod det hinder och en massa avspärningar. Det här kände jag igen, jag skulle hoppa.  

Jag tyckte det var jättekul och galopperade på och hoppade glatt. Men när jag sen kom fram till hindret efter ett par varv var det jätte högt. Jag blev alldeles paff men det var för sent att stanna, jag tog i som bara den och det var precis så jag kom över. Det var jobbigt så i nästa varv stannade jag. Men matte gav mig ett nytt försök och tog dessutom fram spöt så det var bäst att ta fart. Tjoho vad jag flög över denna gång, och nu kändes det jättebra. Jag fick avsluta med att hoppa ett lite lägre hinder igen.

Det här var riktigt kul fast jag blev lite svettig. Matte tvättade av mig när vi var hemma i stallet igen.

Måste bara berätta vad jag gjort idag. Matte tog med mig ner på ridbanan där hon satt upp lite hinder och snöre. Det här hade jag ju gjort förut så jag satte fart. Det var riktigt kul tyckte jag, var inte i en enda bom. Jag bara flög över hindret, även när matte höjde det lite. Men fy vad anfådd jag blev och sen blev jag alldeles svettig också. Tur att matte var så snäll att hon svampade av mig med vatten. Det här gör jag gärna om!!

Vi var i "ridhuset" och gick medan några hinder byggdes upp. Sen släpptes jag och skulle hoppa. Det är jättekul tycker jag ! Först var det låga hinder, men sedan höjdes de vartefter jag hoppade. Emellanåt fick jag komma till min matte och äta lite godis. nu var det lite högre och jag blev distraherad och rev ner hindret. Ingen fara allt gick bra och jag gjorde helt enkelt ett nytt försök bara. Jag hörde då att jag hoppade 1 m utan problem och med mycket luft emellan. Sedan höjdes hindret ytterligare märkte jag för jag fick ta i lite extra för att komma över. Jag fick godis och provade sedan några gånger till. Den här gången hade det visst legat på 1.10

När de var nöjda så fick jag vila en stund innan det var dags att hoppa igen. Jag tog sats och sprang mot hindret, men tvärstannade av ren förvåning, hindret var ju lägre än tidigare. Jag blev som ett frågetecken. Men sen gjorde jag ett nytt försök och hoppade. Ingen match alls.

Sen fortsatte de att sänka ner hindret, innan vi avslutade den här skojiga stunden !

När dörrarna öppnades och jag fick gå ut från transporten, så märkte jag att jag var på samma ställe som förra gången jag åkte släp. Jag hälsade på kompisarna jag snackade med då. Sen gick Liz in med mig i något ni kallar "ridhus". Där gick vi runt, runt och runt innan det kom in flera människor i ridhuset.

Jerrys matte var där, den där bestämda kvinnan var där, min matte var där och Liz förstås. Dessutom hörde jag ett människoföl utanför och jag tror den hör till min matte. Han var rätt ung, för han påminde lite om Jerrys mattes lilla människoföl i storlek, och hon var visst 9 år gammal enligt Jerry.

I ridhuset byggdes det som förra gången. Jag skulle hoppa !!!!

Som vanligt släppte Liz mig i trav och jag satte fart mot hindret. Jag kunde ju visst trava över det för så lågt var det. En baggis. Sen blev det lite högre och lite högre. Jag hoppade, det var skoj må ni tro. En sätter full fart mot hindret, och bara flyger över. Helkul !

Ibland fångades jag in och fick godis, och ibland fick jag springa flera varv och sen få godis. Kul var det ! Jag hörde de sa lite saker om hindret och mig för mitt namn nämndes. Jag hörde att en sak som de sa var, att hindret "bara" var 1 m högt. En annan var att jag tyckte det var skojsigt att hoppa ! Oavsett vilket så hade jag kul.

Efter ett tag fångades jag in. Och jag antog att vi nu skulle hem igen.

Jag fick gå omkring lite och sträcka på benen en kort stund, Liz ledde mig. Och eftersom inte hon var särskilt orolig vad jag märkte, så var inte jag det heller. Jag följde henne där hon gick. Nu fick jag också se att "min matte" var med. Det var lite kul, henne måste jag ju hälsa på också.

Liz tog med mig in i en stor byggnad med tak och väggar. Det var lite mörkare där än ute, så det var snällt av Liz att jag fick vänja mig vid det svagare ljuset i lugn och ro. Hon promenerade omkring med mig och det kändes bra. Jag var ju lite svett så nu fick jag slappna av lite och få bort lite mjölksyra från benen. För det hade det blivit efter att ha stått i transporten så pass länge ändå, och dessutom i gropar och gupp.

En häst pratade lite med mig och hälsade. Jag tyckte han sa att han hette Mixen och bodde här. När jag frågade varför jag var här svarade han inte, kanske han inte ville eller kanske han inte visste.

Efter en stund i den där stora byggnaden så kom en mindre kvinna med trevligt sätt, hon bjöd mig på socker, men jag ville inte ha den. Däremot hade hon ngt som luktade gott i fickan så jag frågade henne om jag kunde få den istället. Det fick jag. Det var lite musli. Det är gott.

Hon och "min matte" började släpa fram sk bommar och hinderstöd samt en lång lina. Sedan inhägnade de de sk "hinder" som de hade byggt.

Jag bara tittade jag, och gick omkring med Liz.

Snart var de klara och jag släpptes lös i "ridhuset" som jag fick veta att det hette den här byggnaden. Kul tyckte jag och checkade läget lite. Men sen ni så började jag fösas lite försiktigt mot de hinder som stod där.

Ingen tvekan om dem från min sida, jag bara klev över dem, de var ju så låga. De låg på marken bara. Det upprepades ett par gånger, sen höjdes hindren och jag fick "hoppa" som det heter. Inga problem.

Efteråt fångades jag in, eller jag gick frivilligt till "min matte" för hon hade mat där i en hink. Hon höll i mig och så kom Liz och hämtade mig, ledde mig mot hindrena igen och släppte mig. Och jag hoppade.

Nu började jag fatta, och jag tyckte det var helkul ! Inte var det särskilt svårt att lyfta på fötterna inte. Det var som om de lyfte på sig av sig självt.

Det var kul ! Efter flera gånger så hoppade jag i full fart och struntade i maten för det här var ju inte farligt, nu måste jag ju kolla in andra saker som fanns där i "ridhuset". Min matte kom och plockade upp mig och Liz fångade mig. Sedan försvann mathinken och jag fick hoppa ändå. Inga problem. Nu stoppade ingen mig så jag bara fortsatte att hoppa. Nu kunde jag ju vägen !

Min matte stod då med en surrande sak och kollade in mig när jag hoppade. Det kallades visst "videokamera" sa Liz. Och jag hoppade flera gånger eftersom jag bara tyckte det var kul ! Lite brallisar blev det ju här och där, men det hör ju till !

Sen sa den där andra kvinnan något med en lugn röst och jag fångades in och släpptes inte mer att hoppa. Istället började hindrena plockas undan medan Liz ledde omkring mig. Nu pustade jag ut lite, och upptäckte först nu att jag blivit lite svettig och trött. Då var det skönt att bara "lunka omkring" och varva ner. Men det här var kul !

Har ni inte testat, så gör det !