Idag var matte inte så glad på mig och kallade mig trotsig. Hon tyckte nog att jag inte uppförde mig ordentligt på ridbanan idag. Men vadå!? vem tycker det är kul att gå ut och jobba i regnväder.

Det började så bra, fint väder när matte kom och hämtade mig. Mycket borstande och gos i stallet, som jag gillar. Men sen brakade det till, matte sa att det var åska. Och strax därpå började regnet ösa ner.

Och inte nog med detta. Matte kom med 4st konstiga saker som hon skulle sätta fast på mina ben. De i fram kom jag ihåg att jag haft förut men de hon satte på bakbenen tyckte jag inte alls om. Jag försökte sparka av dem men de gick ju inte så det var bara att stå ut med dem.

När vi kom ner till ridbanan såg jag att Campari var upprörd och sprang i sin hage. Han tyckte nog också att åskan som dånade nyss var lite läskig. Detta gjorde mig lite upprörd och sen tycker jag inte om ena änden av ridbanan. Den som är mot skogen, kan ju finnas läskiga saker där. Så dit ville jag inte gå så när matte styrde ditåt kastade jag mig åt sidan, vände om och sprang bortåt. Matte envisades med att jag skulle dit och till slut blev jag så irreterad på henne så jag ställde mig på bakbenen. Men det hjälpte ju inte, matte blev bara ännu argare.

Till slut var det bara att inse att matte inte skulle ge med sig.

Idag ville matte att vi skulle rida. Det konstiga var att Campari inte var med. Nu var jag helt själv och det var inte roligt. Jag tyckte det var läskiga saker redan på stallbacken och inte blev det bättre när vi gick därifrån. Vi hade inte kommit så långt när jag såg något mörkt läskigt i kanten och då fick det vara nog. Jag täckte inte gå en bit till. Matte försökte lugna mig med att det var smuts i snön men det litade inte jag på. Då matte envisades med att jag skulle fortsätta fram så ställde jag mig på bakbenen. Men matte gav sig inte och jag bestämde mig för att gå en bit till men inte så långt. Då hoppade matte av mig och gick brevid, det var bättre. Men så blev jag rädd igen och hoppade till. Då upptäckte jag att matte tappade mig. Och man är väll inte dum och står kvar då, jag sprang hem i full rulle och ställde mig med Campari. Men tyvärr kom matte med långlinan och hämtade mig igen. Vi promenerade bort en bra bit och när vi vände hem så hoppade matte upp och red mig hem.

Glömmer lätt att hon bara är 4:a - Skrivet av matte.

Sakki har alltid varit så lugn och harmonisk vid uteritter så man glömmer lätt att hon är en unghäst. Vi har ridit ut själva förut men då i mörkret med pannlampa. Mörkret har nog fungerat som skyddlappar då antar jag nu. För i dag var allt läskigt, allt från bilar, vägkanter och ej snöklädda ställen. Men vart ska man ta vägen när ridvolten är täckt av snö och ingen kan följ med. Denna gång fungerade det inte men med tiden går det nog bra, hon är ju bara 4 än.

Ikväll när matte tog in mig såg jag att hon hade ställt fram den där transporten igen. Matte borstade mig och satte på täcke och skydd på benen och då förstod jag att vi skulle ut och åka igen.

Matte ledde fram mig till transporten och lockade lite med en havre hink. Men det kom jag ihåg att gick jag in och åt så stängde dom bakom mig. Jag sträckte lite på min hals för att nå men då backade matte längre in. Så jag följde efter, men bara halvägs sen backade jag ut igen. Det är gott med harvre men inte tillräckligt. Matte försökte om och om igen men jag hade helt enkelt ingen lust idag. Jag kom på något riktigt kul, att gå på sidan om istället. Men då flyttade matte på transporten så det inte gick att gå på ena sidan och på den andra stod en två benting med linan. Men dom där tvåbentingarna är inte så stora, så dom flyttar jag lätt på. Om jag går på dom har jag märkt att dom går undan. Hi hi...

Men då tog tvåbentingen en lång spö i handen och så fort jag försökte gå mot henne petade hon på mig med det. Så nu var det roliga slut. Okej då jag står väll här då men in i transporten går jag inte!  

Då flyttade matte transporten igen och ställde den vid stallet med ett staket på ena sidan. Nu kunde jag varken gå åt sidan eller bakåt så då tyckte jag det var läge att ge upp. Det tog väll så där 1½timme. Otroligt att matte behöll lugnet så länge men hon var nog rätt arg på mig.

Vi åkte till det vanliga ridhuset men jag fick inte backa ut ur transporten. Matte fällde ner en smal lucka i fram. Läskigt tycke jag och tog ett spång nerför.

Jag var rätt trött nu men jag kämpade på med arbetet i ridhuset. När jag skulle hem så orkade jag helt enkelt inte bråka så mycket så jag gick in på mattes 3:e försök.

Hemma igen så skulle jag gå ut i fram igen. Jag testar väll då, tänkte jag. Först en fot, det känndes okej. Sen nästa fot, hjälp vad det lutar framåt! Jag tar nog det säkra före det osäkra. Och så tog jag ett stort skutt ut. Äntligen hemma!!

En viss liten madame närmar sig 4 års trotsen med stormsteg. Nu ska man inte gå in i transporten längre så vi har satt igång med hårdträning flera gånger i veckan.

Sen vill hon också testa om hon kan strunta i vad matte tycker och vill. Att bara gå rakt över matte och inte lyssna alls är favoriten just nu. Om om matte blir arg kan man ju alltid prova och nafsa...

  Vart tog den snälla söta hästen vägen?

Men allt har gått så himla bra hittils så någon gång måste det ju bli lite kämpigare. Längtar nu tills snön försvinner så jag kan jobba henne från marken på ridbanan. Så kanske hon börjar fokuresr på sin matte och lyssna igen.

Min Madam protesterar fortfarande mot grimman och vill ogärna ha den på sig.

Hon protesterar också vid longering och vill inte koncentrera sig.

Förmodligen är det lite unghäst fasoner.

Men vi får se hur det blir framöver.

Vi har haft en del problem med att ta på vår Madam grimman. Visserligen har det blivit bättre nu, för vi har tränat det mycket och mer effektivt och koncentrerat de senaste dagarna. Likaså att lyfta fötter, stå uppbunden osv. Men allt det jobbar vi fortfarande med.

Det måste ju fungera den delen också.

Men de här fasonerna ger sig nog så småningom.

En viss Madam är inne i en sorts testperiod just nu.

Hon vill inte få på sig grimman när hon ska in från hagen, och hon vill inte lyfta fötterna. Hon står tjurigt med alla fyra benen stadigt i golvet, så det är något vi får börja med att träna bort här.