...som bara den igen. Tur att matte bäddar in mig i tjockt täcke.

Men jag börjar bli rastlös nu, tråkigt att bara gå i hagen och inte göra något. Matte tycker nog inte heller om kylan eftersom hon inte rider mig.

Matte tycker visst att det är roligt med transporten för varje gång hon kommer tar hon fram den nuförtiden. Men vi har inte åkt något... jag har bara gått in och ut flera gånger. Riktigt roligt trots allt, in och äte en tugga och sen backa ur. Jag började känna mig riktigt trygg när matte helt plötsligt satte för bommen bakom mig. Hjälp nu var jag fast!! Men jag behövde inte åka utan fick strax gå ut i fram.

Igår var den framme igen och denna gång var jag mer försiktig, vill ju inte bli inlåst igen.

Idag strosar jag bara runt i hagen och njuter av det vackra vintervädret. Skönt med lite vila.

Äntligen satte matte på sadeln igen, det var länge sedan sist. Men varför är jag själv i stallet? Campari brukar ju alltid följa med. Men matte är visst klar för ridning med pannlampa och rexlexer.

Vänta lite nu!? Det här tycker jag känns lite läskigt, kan du inte gå på marken istället matte? Varför är inte Campari med? Han är ju min trygghet...

Men matte envisas visst med att jag ska fortsätta framåt så jag gör väll det då. Men jag kan ju gå med raska steg för då kommer jag hem fortare.

  När vi var tillbaka hade matte lastträning med mig. Jag skötte mig som en ängel då...

Idag när matte kom och skulle hämta mig i hagen blev jag så glad. Det riktigt bubblade i kroppen av glädje. Måste göra något åt denna sprudlande lycka... så jag satte fart. Full galopp med bocksprång och bus. Jippi!!

Fram och tillbaka i hagen, de andra hästarna undrade nog vad som hänt. Campari kom springade till staketet men stannade där och tittade på mig, de gjorte alla andra med. Ingen förtsod vilken sprudlande energi jag hade.

Jag stannade till och tog en godisbit av matte men sen bar det iväg igen. Kolla!, jag kan galoppombyten också.

När jag sprungit ett tag och den största glädjen och energin lagt sig gick jag fram till matte och fick grimman på mig.

Jag blen sedan longerad fast  i lite lugnare tempo.

Ikväll kom matte och hämtade mig i hagen. Spännande, vad ska vi göra nu?

Matte satte på mig reflexer och träns men hon glömde sadeln. Sedan kom hon med långa linan, jaha! ska jag longeras.

Men det gjorde hon inte. Istället började hon leda mig bort längs vägen. helt plötsligt stannade hon, sen gick vi igen. Nu stannade hon igen och bad mig backa och så där höll hon på hela tiden. Framåt! Stopp! Back! Vad vill hon ha ut av det här egentligen?   

Men jag tyckte det var riktigt kul och gjorde det som matte bad mig om. Jag fick även trava en lite bit men matte orkade inte springa länge. Jag kanske måste träna upp henne lite...

När vi var tillbaka i stallet så pysslade matte om mig och frisserade min man. En jätte mysig kväll!!

Ikväll när matte tog in mig såg jag att hon hade ställt fram den där transporten igen. Matte borstade mig och satte på täcke och skydd på benen och då förstod jag att vi skulle ut och åka igen.

Matte ledde fram mig till transporten och lockade lite med en havre hink. Men det kom jag ihåg att gick jag in och åt så stängde dom bakom mig. Jag sträckte lite på min hals för att nå men då backade matte längre in. Så jag följde efter, men bara halvägs sen backade jag ut igen. Det är gott med harvre men inte tillräckligt. Matte försökte om och om igen men jag hade helt enkelt ingen lust idag. Jag kom på något riktigt kul, att gå på sidan om istället. Men då flyttade matte på transporten så det inte gick att gå på ena sidan och på den andra stod en två benting med linan. Men dom där tvåbentingarna är inte så stora, så dom flyttar jag lätt på. Om jag går på dom har jag märkt att dom går undan. Hi hi...

Men då tog tvåbentingen en lång spö i handen och så fort jag försökte gå mot henne petade hon på mig med det. Så nu var det roliga slut. Okej då jag står väll här då men in i transporten går jag inte!  

Då flyttade matte transporten igen och ställde den vid stallet med ett staket på ena sidan. Nu kunde jag varken gå åt sidan eller bakåt så då tyckte jag det var läge att ge upp. Det tog väll så där 1½timme. Otroligt att matte behöll lugnet så länge men hon var nog rätt arg på mig.

Vi åkte till det vanliga ridhuset men jag fick inte backa ut ur transporten. Matte fällde ner en smal lucka i fram. Läskigt tycke jag och tog ett spång nerför.

Jag var rätt trött nu men jag kämpade på med arbetet i ridhuset. När jag skulle hem så orkade jag helt enkelt inte bråka så mycket så jag gick in på mattes 3:e försök.

Hemma igen så skulle jag gå ut i fram igen. Jag testar väll då, tänkte jag. Först en fot, det känndes okej. Sen nästa fot, hjälp vad det lutar framåt! Jag tar nog det säkra före det osäkra. Och så tog jag ett stort skutt ut. Äntligen hemma!!

En viss liten madame närmar sig 4 års trotsen med stormsteg. Nu ska man inte gå in i transporten längre så vi har satt igång med hårdträning flera gånger i veckan.

Sen vill hon också testa om hon kan strunta i vad matte tycker och vill. Att bara gå rakt över matte och inte lyssna alls är favoriten just nu. Om om matte blir arg kan man ju alltid prova och nafsa...

  Vart tog den snälla söta hästen vägen?

Men allt har gått så himla bra hittils så någon gång måste det ju bli lite kämpigare. Längtar nu tills snön försvinner så jag kan jobba henne från marken på ridbanan. Så kanske hon börjar fokuresr på sin matte och lyssna igen.

Under vintern så har det kommit en till häst till stallet. En tjej som heter Twilight. Hon har berättat att hon har en bebis i sin mage som ska komma i sommar.

Hon står i boxen intill min och jag var jätte rädd för henne i början. Hon såg ut som ett monster när man gick nära henne. Men hon är inte så farlig som hon ser ut, hon försöker mest skrämmas har jag lärt mig.

Igår så fick Twilight komma in i min hage. Det var jätte kul och jag sprang runt och skuttade och busade jätte länge. Roligt med lite sällskap igen! Jag har ju gått själv i vinter eftersom Campari är så elak och biter mig när vi skall äta mat. Mig gör det inte så mycket för jag gillar honom men matte är lite rädd om mina täcken. Han har ju bitit sönder några.

Men jag har lärt mig att det är bäst att jag håller mig till min hög med hö. Även Twilight blir lite sur om jag försöker äta ur hennes.