När jag hade kommit till mitt nya ställe gick jag bara och njöt i hagen och hade det skönt. Men mot slutet av sommaren började matte ta med mig till en stor inhängnad med sand. Hon kallar den ridvolten. Där blev jag longerad och sen har matte lärt mig någe nytt. Hon sätter på mig något runt magen, ingen sadel utan bara en gjord. Sen spänner hon fast något runt min svans. Det är bara för att grejen runt magen inte ska glida fram. Sen håller matte i ett par tömmar så hon kan styra vart jag ska gå. Har lärt mig att det kallas tömkörning. Det är riktigt kul men mycket jobbigare än longeringen.

Med tiden så fick jag en sadel på mig igen och matte hoppade upp. Det var inga konstigheter med det, har jag ju varit med om tidigare.

Men sen händ något nytt! Jag fick följa med Campari på en tur uti skogen. Det tyckte jag var jätte kul men det var många träd att parera runt.

Senare har det blivit många turer ut i skogen med Campari och hans matte. Ibland har jag haft lilla Stjärn som sällskap också.

Matte har lärt mig vad galopp är. Jag tyckte det var jätte svårt i början och ville hällre trava i stället. Det blev ju så vingligt och jag hade inte koll på mina ben riktigt. Men nu så är det inga problem, jag kan gallopera hela tiden. Men det verkar inte matte vilja.  

Sen började matte koppla på några extra tyglar. Och när matte drog i dom kunde jag inte dra upp mitt huvud. Hur skulle jag nu kunna titta på saker och ting. Men sen har jag lärt mig att när matte tar tag i tygeln vill hon att jag ska gå så och när jag får fri tygel kan jag gå och titta. Vi kompromissar lite. Nu behöver jag inte längre ha den där extra tygeln när jag vet vad matte vill. Men det är ganska jobbigt att gå så där i form som matte kallar det så ibland försöker jag slippa.

Ibland kommer det en annan tjej och rider på mig. Hon heter Paulina och henne tycker jag om. Hon kräver inte lika mycket som matte.

Dom senaste veckorna har jag fått åkt  1ggr/vecka till ridhuset. Det är ju så mycket snö ute och halt så det känns skönt att gå på bra underlag. Campari har också följt med. Matte har nog tyckt att jag varit duktig för jag har fått mycket beröm av henne.  

Jag måste bara berätta om en händelse före jul. Min matte kom in i stallet med en konstig maskin och helt plötsligt började den låta. Jag tyckte den var skit läbbig men Campari som stod brevid mig brydde sig inte alls så jag lugnade mig snart. Den kunde väll inte vara så farlig om inte han tyckte det. Sedan hände det inget mer, matte fick det att sluta låta.

Några dagar senare kom hon med den där maskinen igen. Och nu lag matte den mot min kropp. Shit så skraj jag blev! Men matte talade så lugnande och klappade mig så jag kunde snart slappna av lite. Sedan började matte dra maskinen på min hals, helkonstigt? Vet inte vad som tagit åt matte, hon borstade ju åt fel håll!? Något konstigt hände!? Minn päls började trilla av. Men matte, du har nog misstagit dig! Jag är inget får!

Efter en stund började jag ledsna och då stängde matte av. HALLÅ!!, ska jag se ut så här??

Nej då! Nästa gång matte kom fortsatte hon. Nu var det dax för magen och baken. Det brummande ljudet var inte alls så läskigt längre men fy vad den där apparaten kittlade mig på magen. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig.

Nu var all min päls borta med undantag från en plätt på ryggen, huvudet och benen. Burrr! det var lite kallt. Men när matte lade på mig ett tjock gosigt täcke kändes det bra. Och jag måste erkänna att det är inte lika varmt och svettigt längre när jag arbetar. Så det var nog inte så dumt ändå.  

Det var väldigt länge sedan och mycket har hänt sen sist.

De två tvåbentingarna som var och hälsade på och gav mig morötter kom tillbaka och de hade med sig en transport. De ville visst att jag skulle gå in i den och de var ju inga problem för det hade jag ju tränat på. Dessutom tyckte jag ju om dessa nya två, de hade ju morötter igen. Sedan bar det iväg och det tog ett bra tag innan vi stannade och jag fick komma ut. Det var på ett ställe jag aldrig tidigare hade varit på. Jag fick komma in i ett stall som jag tyckte var lite läskigt, jag var ju alldeles själv där. Men snart lädde den ena tvåbentingen, som nu är min nya matte ut mig till en hage. Där möttes jag av en väldigt liten krabat, mycket minde än de som fanns där jag varit. Såg nästan ut som en bebis men ändå inte!?

Han var väldigt glad och trevlig och pressenterade sig som shettisen Stjän. Honom skulle jag nog kunna tycka om men jag undrade var farbror Jerry var och saknade honom. Det bästa med den nya hagen var att det fanns ett äppelträd med goda äpplen mitt i hagen. MUMS!! Det tog ett tag innan jag förstått att jag fått ett nytt hem och ny matte.

Efter någon vecka kom det en ny häst till gården. Fick höra att han redan bodde där men att han varit borta på träningsläger. Honom gillade jag inte alls och nåde honom om han kom nära mig eller min lillkompis. Men när jag fick studera honom lite på avstånd så började jag tycka att han var en riktig charmör och snygging. Och med tiden så lät jag honom närma sig mig. Han heter Campari och vi har så kul tillsammans nu.