Idag tog matte med mig ut på en ridtur. Campari var också med. Vi srittade mycket i början på den hårda och klapprande vägen. Det kom nägra bilar men dom bekymrade mig inte, de körde så lugnt förbi mig. Sen red vi igenom en stor gård som jag aldrig sett förut, det haä var en ny väg. Spännande att se lite nytt! Men efter ett litet tag kom vi ut på en väg där jag gått tidigare, fast det var ett tag sedan.

Men vad var det där? Det var något väldigt konstigt och läskigt längre fram. Mitt hjärta bultade jätte mycket. Med var en massa små lurviga varelser, några var svarta och några vita. Hekt plotsligt var det en som ställde sig upp, fy så rädd jag blev. Det blev ju inte bättre av att Campari också var rädd. Men efter lite övertalning gick vi båda spänt förbi. De små varelserna kallas visst för får. Alltid får man lära sig någe nytt. Sen förtsatt fården hemåt. Det var en riktigt härlig tur i kvällssolen.