Matte kom tidigt idag, jag hade inte äns hunnit kommit ut. Matte borstade mig och satte på transportskydden. Spännande, vad ska hända nu? Jag var så nyfiken på vad som väntade så jag gick raka vägen in i transporten. Men sen upptäckte jag att det inte var som det brukar, det kändes så trångt så jag backade snabbt ut. Hallå matte! du har ju inte öppnat luckan i taket där framme. Så där, nu var det bättre. Jag gick snällt in och stannade kvar. Sedan bar det iväg.

När vi stannade och matte öppnade var jag på ett ställe jag inte kände igen. Jag hörde att det var flera andra där som pratade. Jag fick snart komma ut från transporten och se mig omkring och smaka lite på det gröna gräset där vi stod. Sen satte matte på mig sadeln. Matte var ovanligt fin idag, vita byxor och rosett i håret. Sen hoppade matte upp och vi promenerade iväg, jätte spännande. Jag träffade flera andra hästar och de var så snälla och lugna så det kändes jätte bra att vara där. Matte red mig först på en stor ridbana, sen gick vi till en mindre ridbana. Där var det lite trångt med alla andra hästar. Och sen var det en massa tvåbentingar som stod och tittade vid staketet och även en massa hundar. Nu tyckte jag det var lite läskigare och spände mig lite. Det var ganska jobbigt och jag kände att jag började bli lite trött.

Då skulle vi gå in i ett ridhus helt plötsligt. Där hade jag aldrig varit och nu var jag helt själv där inne. Det satt lite tvåbentingar på ena långsidan och sedan var det en lugn musik som jag hörde. Sen var det någon som pratade och jag hörde mitt namn. Det fanns ganska många speglar där också så jag kunde spegla mig lite. Men det var inga jätteläskiga saker. Sen började matte rida det där programmet med mig. Jag var väldigt trött nu men försökte göra mitt bästa. Jag missförstod min matte ibland och trodde jag skulle galoppera fast jag skulle trava. Och när jag skulle galoppera så orkade jag inte riktigt hela tiden. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag tror matte var nöjd för jag fick många klappar och morötter efteråt.

Sen skulle vi åka hem men jag ville gärna vara kvar ett tag till och prata med de andra. Men sen så insåg jag att det nog var skönast att åka hem.

Campari blev jätteglad när jag kom hem. Och jag berättade vad jag varit med om. Han sa att han också brukar åka iväg, det kallas för tävling sa han. Och är man riktigt duktig kan man visst få en rosett, det fick inte jag idag.

Nu går jag och njuter i hagen resten av dagen...