Idag var matte och jag iväg och tränade. Det var riktigt roligt men jag blev väldigt svettig. Jag gillar den här tränaren, hon säger åt matte att hålla i yttertygeln. Det känns mycket bättre när jag har det stödet. Sen finns det kanske en baktanke när de andra säger att hon inte ska höra det. Men jag trivs bäst med det stödet. Jag blir mycket stadigare i formen då.

När vi kom hem efter träningen fick jag en skön dusch och mat.  

Idag kom matte på fm och hade ett dressyrpass på ridbanan igen.

Sen kom hon tillbaka på kvällen med transporten. Men det var lugnt, jag skulle bara åka och få lite manikyr och nya skor.

Oj vad tiden går! Nu är det nästan en månad sedan sist. Hos mig har det inte hänt något speciellt. Matte fortsätter att vara bestämd mot mig och tränar vidare med dressyren.

Jag har fått kommit ut i den härligt gröna hagen och det är så skönt att mumsa i det saftiga gräset.

Idag var matte länge uppe vid stallet. Hon och Karolina höll på att fixa inne i stallet, det ska visst bli flera boxar. Kanske kommer det några nya kompisar också?

Sen blev jag och Campari hämtade i hagen och iordninggjorda för ett ridpass. Det blev ridbanan idag igen. Jag jobbade på riktigt bra i alla gångarter. Sedan red matte igenom ett program med mig och där var jag lite busig så jag fick göra om det efter en liten stund och då skötte jag mig.

Efteråt fick jag en härlig varm dusch och shamponering. Det var riktigt skönt att få bort all lort från pälsen som samlats under vintern.

Idag fortsatte jag och matte träningen på hemmaplan. Jag tycker nog att jag börjar förstå lite nu vad jag ska göra. Men det är fortfarande jobbigt.

Idag var jag nere på ridbanan och tränade. Matte och jag hede en liten åskådare. Matte hade med sig sin lille tvåbenting. Förut har an alltid suttil still i en vagn men inte längre...

Nu promenerade han omkring i kanten på ridbanan och i början ville jag gärna ha koll på vad han gjorde. Men sen slappnade jag av och lyssnade på matte. Det är nog bra träning för mig att ha lite saker som rör sig runt omkring. Det lär mig att inte titta så mycket på allt och alla. Träningen gick bra och matte var nöjd med undantag för att jag var lite busig i galoppen.

Idag tog matte med mig ut på en ridtur. Campari var också med. Vi srittade mycket i början på den hårda och klapprande vägen. Det kom nägra bilar men dom bekymrade mig inte, de körde så lugnt förbi mig. Sen red vi igenom en stor gård som jag aldrig sett förut, det haä var en ny väg. Spännande att se lite nytt! Men efter ett litet tag kom vi ut på en väg där jag gått tidigare, fast det var ett tag sedan.

Men vad var det där? Det var något väldigt konstigt och läskigt längre fram. Mitt hjärta bultade jätte mycket. Med var en massa små lurviga varelser, några var svarta och några vita. Hekt plotsligt var det en som ställde sig upp, fy så rädd jag blev. Det blev ju inte bättre av att Campari också var rädd. Men efter lite övertalning gick vi båda spänt förbi. De små varelserna kallas visst för får. Alltid får man lära sig någe nytt. Sen förtsatt fården hemåt. Det var en riktigt härlig tur i kvällssolen.

Hejsan svejsan, nu är jag här igen!

Usch det var länge sedan jag hörde av mig här. Men det är ju så skönt att gå i hagen och vänta in våren istället.

Tro nu inte att jag bara latar mig för det. Här har tränats och jag har även hunnit med en sådan där tävling också. Träningarna går jätte bra med de här med tävling tycker jag är jobbigt. Det är så mycket hästar och människor så jag blir alldeles trött i huvudet. Men matte verkade nöjd för jag fick massor av beröm och morötter efter. Klart att jag kunde ha gått bättra med det var ju två läskiga plakat på sidorna i ridhuset som jag var tvungen att hålla lite koll på. Jag är ju inte så van är med massa nya och konstiga saker.   Sen fick jag höra från flera kamrater i transporterna runt mig att det var fler som kollat på dem. Det var ju skönt att höra.

Nu är det så härligt när våren äntligen har kommit. Soliga dagar slipper jag gå med täcket på och kan riktigt njuta av solstrålarna.

Här är jag och matte på tävlingen!