Äntligen satte matte på sadeln igen, det var länge sedan sist. Men varför är jag själv i stallet? Campari brukar ju alltid följa med. Men matte är visst klar för ridning med pannlampa och rexlexer.

Vänta lite nu!? Det här tycker jag känns lite läskigt, kan du inte gå på marken istället matte? Varför är inte Campari med? Han är ju min trygghet...

Men matte envisas visst med att jag ska fortsätta framåt så jag gör väll det då. Men jag kan ju gå med raska steg för då kommer jag hem fortare.

  När vi var tillbaka hade matte lastträning med mig. Jag skötte mig som en ängel då...

När jag hade kommit till mitt nya ställe gick jag bara och njöt i hagen och hade det skönt. Men mot slutet av sommaren började matte ta med mig till en stor inhängnad med sand. Hon kallar den ridvolten. Där blev jag longerad och sen har matte lärt mig någe nytt. Hon sätter på mig något runt magen, ingen sadel utan bara en gjord. Sen spänner hon fast något runt min svans. Det är bara för att grejen runt magen inte ska glida fram. Sen håller matte i ett par tömmar så hon kan styra vart jag ska gå. Har lärt mig att det kallas tömkörning. Det är riktigt kul men mycket jobbigare än longeringen.

Med tiden så fick jag en sadel på mig igen och matte hoppade upp. Det var inga konstigheter med det, har jag ju varit med om tidigare.

Men sen händ något nytt! Jag fick följa med Campari på en tur uti skogen. Det tyckte jag var jätte kul men det var många träd att parera runt.

Senare har det blivit många turer ut i skogen med Campari och hans matte. Ibland har jag haft lilla Stjärn som sällskap också.

Matte har lärt mig vad galopp är. Jag tyckte det var jätte svårt i början och ville hällre trava i stället. Det blev ju så vingligt och jag hade inte koll på mina ben riktigt. Men nu så är det inga problem, jag kan gallopera hela tiden. Men det verkar inte matte vilja.  

Sen började matte koppla på några extra tyglar. Och när matte drog i dom kunde jag inte dra upp mitt huvud. Hur skulle jag nu kunna titta på saker och ting. Men sen har jag lärt mig att när matte tar tag i tygeln vill hon att jag ska gå så och när jag får fri tygel kan jag gå och titta. Vi kompromissar lite. Nu behöver jag inte längre ha den där extra tygeln när jag vet vad matte vill. Men det är ganska jobbigt att gå så där i form som matte kallar det så ibland försöker jag slippa.

Ibland kommer det en annan tjej och rider på mig. Hon heter Paulina och henne tycker jag om. Hon kräver inte lika mycket som matte.

Dom senaste veckorna har jag fått åkt  1ggr/vecka till ridhuset. Det är ju så mycket snö ute och halt så det känns skönt att gå på bra underlag. Campari har också följt med. Matte har nog tyckt att jag varit duktig för jag har fått mycket beröm av henne.  

När det var klart så sadlade Liz mig. Hon drog åt sadelgjorden lite mer än hon brukar, och det var lite otäckt. När sedan Liz skulle leda mig kände jag att jag måste göra av med det där otäcka känslan på något sätt och jag bockar, jag stegrar, jag bockar igen och Liz hänger med i tyglarna. Sedan gjorde jag ett riktigt luftsprång varpå Liz tydligen tappar tyglarna och äntligen var jag lös. Jag bockade och stegrade och slängde mig åt olika håll, allt för att få bort den där spända känslan runt magen. De andra står bara och tittar på mig, Liz också. Efter en stund går jag ner i trav och då märker jag att den bestämda kvinnan står hos min matte och Jerrys matte och förklarar något. Liz kommer och hämtar mig och jag möter henne på halva vägen så att hon kanske kan hjälpa mig lite med det spända runt "magen". Då börjar den bestämda kvinnan förklara något för henne med. Tydligen var det intressant för såväl min matte som Jerys matte och Liz lyssnade uppmärksamt. Sen fick jag en "lina" på mig och skulle alltså "longeras" som ni kallar det. Men inte av Liz, nej den som longerar är den bestämda kvinnan. Det var något nytt. Jag tror jag gjorde som hon sa för hon sa flera gånger rätt tyst i mjuk ton "duktig tjej", till mig. Lite spänd var jag nog fortfarande, men nu kändes det bättre än förut. Jag fick longeras i både "Skritt", "Trav" och "Galopp". Lite jobbigt var det när jag missförstod vad den här bestämda kvinnan ville. Då fick jag springa "på snedden" för hon höll i mig rätt bra.

Efter en stund saktade hon av mig, och lättad så tvärstannde jag. Då skrattade alla tre åt mig. Sedan satte Liz upp på mig och jag skulle alltså då ridas. Nu var det dock så att min matte höll också i mig, men i lina som var spänd till "bettringen", som det tydligen kallas det som sitter strax utanför min mungipa. Hon "ledde mig" och egentligen behövdes inte det för jag kunde ju följa henne utan att hon höll i mig. Efter några varv så fick Liz rida mig på egen hand, och det vet vi ju att det går bra, i allal fall när Liz är sådär lugn som hon var just nu.

Efter ett tag fick jag skritta och vila och sedan sadlades jag av och fick promenera runt med Liz i "ridhuset" medan jag såg i ögonvrån hur dörren ut återigen "proppades igen" med transporten.

Nu visste jag ju vad som var på gång. Undrar om jag ska gå på ?

Idag reds jag i paddocken de gick väldigt bra

ja fick mest rida i trav de var kul och liz verkade

väldigt nöjd med mig så långt.. sen så reds jag i

lite volter och snett igenom m.m de var kul..

Reds i paddocken som vanligt men funderar faktiskt på och rida ut imorrn eller nåt men ja får se....idag fick jag ridas i paddocken med Jerry, jag reds i skritt och trav och byta om volter i skritt och trav gick ganska bra..sen ville liz prova lite galopp så jerry fick starta galoppen och jag följde efter.. de var ganska kul... sen reds jag pytte lite i galopp i de andra varvet oxå men de var inte lika kul... sen fick jag gå ut i hagen efter träningen.... de var skönt....eftersom solen lyste..

Idag red Liz mig en stund i trav och skritt. Sedan så fick jag godis av Liz och av "Jerrys matte".

Jag fick promenera runt en stund utan någon på ryggen för sedan så kom "matte" och satte sig på mig. Det var lite skillnad i vikt, men det gick bra. Vi skrittade bara runt i paddocken ett par varv, och några steg i trav blev det, men jag behövde inte trava så mycket, hon var försiktig och lugn hon med.

Tänk vilken tur man har ibland. Farbror Jerry har berättat för mig om hästar som skrämda rusar iväg när någon suttit på dem och det verkar så ofattbart för mig för här är allt så lugnt och försiktigt och ingen stress eller dåligt humör, visst en tillsägelse då och då får jag ju, men inte mer än så för när jag rättar mig så får jag godis och det gillar jag ju. Det fick jag även idag, och i flera omgångar innan "matte" satt av mig.

Idag hörde jag dem pratat om något som de kallade "löshoppning" inte vet jag vad det är men jag får väl veta antar jag.

Idag reds jag av Lizetté och tränades på trav ochn volter

Lizette tog in mig från hagen borstade av mig la på sadeln och sen på med tränset togs ut i paddocken och Lizette klev upp på mig och red lite försiktigt men sen klev hon av efter en stund och fixade nånting med tränset sen klev hon upp på mig igen och träna mig att gå längs fyrkantsspåret och i vatten de var inte kul och så höll hon på i ca en halvtimme till en timme sen träna hon på att trava mig runt hela spåret och de gick sådär jag ville inte riktigt gå med på de så jag stegra mig lite då och då men jag kom på att de inte funkade så jag fick helt enkelt lyssna på henne sen när jag hade travat minst tre varv runt hela spåret utan att gina för vattnet och vatten pölarna så berömde Lizette mig och sen skritta hon av mig ett tag sen klev hon av och tog av mig alla grejerna och ställde in mig i boxen med filt på,sen så fick jag äta mit hö och vila...