Go kväll alla !

Idag tömkörde liz mig de var ganska kul...Jag tömkördes mest i trav men även skritt. Jag fick springa på fyrkantsspåret och på volter. Vi provade även byta om volt, men det gick lite sämre så då väntade vi med de..de var oxå ganska kul.

Efter en stund ropade Liz något in i stallet och min matte kom ut till oss i paddocken. Hon ställde sig och tittade och sa något i glad ton till Liz och Liz lät glad när hon svarade.

Sedan efter en stund gick min matte fram till mig och gjorde något med bettet, eller tränset, för när hon sedan släppte taget om tränset så kände jag jättetydligt vad först min matte gjorde med sina händer försiktigt på mina tömmar. Sedan när Liz tog över så kände jag även så mycket tydligare vad Liz gjorde med sina händer, om än lite tveksamt, på mina tömmar.
Lite läskigt var det, för jag var inte van vid att känna så väl att något händer med tömmarna. Det var liksom som om jag inte kunde komma undan att svänga åt sidan när min matte eller Liz tog ena tömmen åt sidan.

Men efter en kort stund så flyttade min matte om något i bettet så att det kändes som vanligt igen.

... näe nu ska ja sova godnatt och sov gott.

Idag när jag och Jerry var ute i hagen så kom min matte förbi en sväng. Hon följde med Jerrys matte in i stallet och sedan blev de kvar där. Klockan tror jag var mer än vanligt, när jag och Jerry till slut fick komma in i stallet. Men vad snopen jag blev när där luktade rätt illa och jag ställdes in i en annans box. Jag trodde Jerrys matte hade fått något sorts anfall av glömska och försökte på alla vis påkalla uppmärksamhet för att bli flyttad till rätt box, om nu bara min matte kunde flytta sig från den. För det verkade som om det var hon som nu skulle flytta in där, för hon plockade ut min gamla uttjänta madrass i skottkärra efter skottkärra. Och fy vad det luktade illa.

Min matte såg efter flera kärror rätt lidande ut och det lät som om hon beklagade sig för Jerrys matte, som sa några tröstens ord kan tänka.

Jag fick stå i den här andra boxen, som förresten luktade som Sokkan, i flera timmar kändes som om. Det serverades kvällsmat i den och mitt hö likaså. Även om jag och Jerry fick vänta jättelänge på vårt hö. Så Jerrys matte hade nog trots allt fått något sorts anfall av glömska, för alla andra hästarna i stallet fick mat, men inte vi. Fy vad orättvist. Det gjorde mig lite sur så jag sparkade i boxväggen ett antal gånger, tills min matte frågade Jerrys matte om något, troligen då vår mat, för genast kom den till både mig och Jerry. Tur för henne det.

Nåväl åter till min box då. Det där var bara en parentes.

Min matte fortsatte att städa min box och körde ut hur många kärror som helst. Efter ett tag försvann Jerrys matte, och Liz tog först ut en av sina träningshästar, innan hon sen tog ut sin islänning och motionerade henne i tömmar. Båda gångerna ropade jag på Liz för att påminna henne om att jag inte ville bli bortglömd.

Min matte fortsatte under tiden städandet av min box och madrass. Undrar hur länge hon ska hålla på egentligen, och undrar vad jag ska göra för att få min box tillbaka. Får fundera ut något.

När de där två små islänningarna var färdiga och kom in svettiga, så var det dags för mig så. Medan matte fortsatte städandet så fick jag en massa grejer på mig, jag skulle tömköras sa Liz.

Min matte fortsatte städandet av min box fast jag gick ut. Förhoppningsvis är hon klar snart.

Nu var det dags att åka hem, sa Liz. Så kom hon och tog på mig transportskydden och täcket.

Sen leddes jag ut ur "riduset" jag nyss varit i och mot transporten. Där tyckte de att jag skulle gå in i den. Men vadå jag ville inte åka härifrån. Det var ju kul här. Jag ville träffa och bekanta mig med och prata lite med mina nya kompisar där ute i hagen, innan dess hade jag ingen lust att åka !

Efter en kort stund tog Liz bort mig från transporten och den kördes mot ridhuset, dit jag hade gått in nu. Den parkerades framför dörren och nu såg jag inte kompisarna om jag inte klev upp lite med frambenen på transporten. Men vad Liz, "min matte" envisades med att ha in mig i transporten. Liz höll i mig och "min matte" "motade på" mig. Inte ville jag gå in. Jag hade ingen lust. Liz och min matte höll på en bra lång stund innan även en annan kvinna kom och erbjöd sig att hjälpa till. Den kvinnan gick bakom mig och rörde sina händer upp och ner bakom mig och jag gick framåt för att komma undan, då slutade hon och sa med lugn och fin röst "Bra duktig tjej !". Men så ville jag hellre backa, då höjde hon rösten åt mig och sa "Nej" du ska framåt, inte bakåt, och sen började hon sakta röra på händerna bakom mig igen, så jag gick framåt, och då tog hon ner händerna. Sen stod jag där länge och funderade, men valde att inte gå in, utan backade istället. Då höjde den där andra kvinnan rösten igen och sa "nej" och jag stannade upp, för hon lät bestämd. Då sa hon bara med lugn låg röst "Bra" och klappade om mig lite. Liz hon gav mig ensilage när jag gick framåt, men jag fick inget om jag backade eller stod still. Min matte hade ställt sig vid dörren till transportens baksida och stod där och uppmuntrade mig att gå framåt, och såg till att jag inte trampade snett, gissar jag, för kom jag för nära, då puttade hon mig lugnt åt sidan, så att jag kom rätt på "baklämmen" som det tydligen heter på ert språk.

Nu började jag tröttna på det här och började inse att de kunde inte lyfta in mig, de kunde inte tvinga in mig, och jag ville inte gå in, inte just nu.

Då började det hända andra lite läskiga saker efter ett tag, men samtidigt så blev det lugnt emellanåt. Nu tog kvinnan bakom mig en långpisk och förlängde sin armar med den och på så sätt kunde hon tydligen bättre styr vart jag gick, för hon blev så lång och jag ville ju inte springa på någon. Men hon höll den bara. När jag stod still rörde hon den inte, men när jag började backa höjde hon rösten och rörde på den. Liz sa till mig att det var dags att gå in och åka hem, för Jerry väntade på mig. Hon var så lugn hela tiden även om jag hörde en liten aning av stress emellanåt. Men aldrig så det störde mig. Jag ville inte gå in bara, så enkelt var det. Liz sa att vi stått i nästan en timme nu och att hon tyckte jag skulle gå in och äta lite. För jag skulle få mer när jag kom in sa hon.

Min matte fösökte nu mota på mig lite mer och kvinnan bakom hjälpte till. Men nu var jag riktigt trött på det här och måste få dem att på något sätt förstå att jag INTE VILLE gå in !

Så jag bråkade lite för jag blev irriterad på deras envishet. Men då svarade kvinna  bakom mig med samma mynt. När jag slängde mig bakåt med Liz hängande i grimskaftet så klatschade hon till en bra bit bakom mig med pisken, och i ren överraskning kom jag av mig och blev misstänksam.

Jag gick framåt bara för att Liz sa till mig, men bara till baklämmen, inte längre. Så länge jag stod still, gick framåt och inte gick bakåt, hände inget läskigt, då stod de bara där allesammans och med vänliga röster försökte få mig att gå framåt. Jag gick ett steg till - "Bra duktig flicka" hörde jag, sedan gick jag ett steg till - "Bra rätt så", men sen slängde jag mig bakåt igen med Liz hängade i grimskaftet, då klatschade pisken till en bit bakom mig igen och jag kom av mig och stannade upp. Då hände inget, bara stilla och tyst stod vi där alla fyra. Så fort jag provade att gå framåt hörde jag "Bra duktig tjej - rätt så" och fick godis. Ett steg till, samma sak beröm och godis. Men sen ville jag inte och slängde mig återigen bakåt och reste mig samtidigt på bakbenen för att se om jag kunde skrämma dem lite. Men då hörde jag direkt bakom mig "NEJ du ska inte backa, stegra eller bråka du ska bara fram" och samtidigt en klatsch med pisken en bit bakom mig.

Nu hade jag ju lärt mig att klatschen var obehaglig, men stod jag stilla eller gick framåt, hände ingenting. För att var säker så försökte jag några gånger till att slänga mig bakåt och resa mig och med Liz hängande i grimskaftet. Det här var inte kul. Jag insåg att jag inte kom undan, så jag började protestera och försöka skrämmas istället.

Kvinnan bakom mig sa till min matte och Liz, "Håll ut, hon testar sin styrka nu och hur långt hon kommer med den".

Efter en stund när jag gått in i transporten, men ångrat mig och slängde mig ur den, återigen med Liz hängande i grimskaftet, så togs en lina fram som lades bakom min rumpa. Jag försöktre då luta mig mot den för att se om den gav vika. Men den var kvar och tryckte ihålligt mot min rumpa.

Jag stod still och gick varken framåt eller tillbaka, inget särskilt hände, bara linan som låg kvar. Jag bara stod där en lång stund, försökte komma undan men det gick inte.

Plötsligt började jag inse att jag kommer att inte få ngt annat val än att gå in i transporten. Så jag stod och funderade på det en lång stund. Ingen gjorde ngt annat, ingen sa ngt till mig eller varandra. De bara var tysta och jag funderade.

Mina ben började bli trötta så jag insåg att jag nog får ge med mig och bestämde mig för att gå in i transporten och stanna där.

De här människorna var för envisa för mig. Jag var trött och nu ville jag inget annat än få vila. Så jag gick in och jag fick massor av beröm och godis och kel och gos. Både Liz, min matte och den här andra kvinnan berömde mig. Den här andra kvinna bjöd mig än en gång en sockerbit, och den här gången tog jag emot den. Det var sött och gott, så jag ville gärna ha mer. Men se det fick jag inte. Jag hörde Liz säga att lastningen hade tagit 1,5 timme. Jag vet ju inte vad det betyder, men jag vet att jag är trött i såväl huvud som ben och kropp.

Dörren stängdes bakom mig, baklämmen åkte upp och sen åkte vi härifrån.

Jag gnäggade efter mina nyfunna kompisar och de svarade

"Hej då hoppas vi ses snart igen".

Sen bar det av hemåt förstod jag för vi åkte på samma gropiga, guppiga väg som vi kom på, i alla fall kändes det så.

Jo vi kom hem och jag fick komma ut till farbror Jerry. Han hade saknat mig sa han, och ville veta allt som jag hade varit med om. Så vi ställde oss och kliade lite på varandra i solskenet och jag berättade.

Jag fick gå omkring lite och sträcka på benen en kort stund, Liz ledde mig. Och eftersom inte hon var särskilt orolig vad jag märkte, så var inte jag det heller. Jag följde henne där hon gick. Nu fick jag också se att "min matte" var med. Det var lite kul, henne måste jag ju hälsa på också.

Liz tog med mig in i en stor byggnad med tak och väggar. Det var lite mörkare där än ute, så det var snällt av Liz att jag fick vänja mig vid det svagare ljuset i lugn och ro. Hon promenerade omkring med mig och det kändes bra. Jag var ju lite svett så nu fick jag slappna av lite och få bort lite mjölksyra från benen. För det hade det blivit efter att ha stått i transporten så pass länge ändå, och dessutom i gropar och gupp.

En häst pratade lite med mig och hälsade. Jag tyckte han sa att han hette Mixen och bodde här. När jag frågade varför jag var här svarade han inte, kanske han inte ville eller kanske han inte visste.

Efter en stund i den där stora byggnaden så kom en mindre kvinna med trevligt sätt, hon bjöd mig på socker, men jag ville inte ha den. Däremot hade hon ngt som luktade gott i fickan så jag frågade henne om jag kunde få den istället. Det fick jag. Det var lite musli. Det är gott.

Hon och "min matte" började släpa fram sk bommar och hinderstöd samt en lång lina. Sedan inhägnade de de sk "hinder" som de hade byggt.

Jag bara tittade jag, och gick omkring med Liz.

Snart var de klara och jag släpptes lös i "ridhuset" som jag fick veta att det hette den här byggnaden. Kul tyckte jag och checkade läget lite. Men sen ni så började jag fösas lite försiktigt mot de hinder som stod där.

Ingen tvekan om dem från min sida, jag bara klev över dem, de var ju så låga. De låg på marken bara. Det upprepades ett par gånger, sen höjdes hindren och jag fick "hoppa" som det heter. Inga problem.

Efteråt fångades jag in, eller jag gick frivilligt till "min matte" för hon hade mat där i en hink. Hon höll i mig och så kom Liz och hämtade mig, ledde mig mot hindrena igen och släppte mig. Och jag hoppade.

Nu började jag fatta, och jag tyckte det var helkul ! Inte var det särskilt svårt att lyfta på fötterna inte. Det var som om de lyfte på sig av sig självt.

Det var kul ! Efter flera gånger så hoppade jag i full fart och struntade i maten för det här var ju inte farligt, nu måste jag ju kolla in andra saker som fanns där i "ridhuset". Min matte kom och plockade upp mig och Liz fångade mig. Sedan försvann mathinken och jag fick hoppa ändå. Inga problem. Nu stoppade ingen mig så jag bara fortsatte att hoppa. Nu kunde jag ju vägen !

Min matte stod då med en surrande sak och kollade in mig när jag hoppade. Det kallades visst "videokamera" sa Liz. Och jag hoppade flera gånger eftersom jag bara tyckte det var kul ! Lite brallisar blev det ju här och där, men det hör ju till !

Sen sa den där andra kvinnan något med en lugn röst och jag fångades in och släpptes inte mer att hoppa. Istället började hindrena plockas undan medan Liz ledde omkring mig. Nu pustade jag ut lite, och upptäckte först nu att jag blivit lite svettig och trött. Då var det skönt att bara "lunka omkring" och varva ner. Men det här var kul !

Har ni inte testat, så gör det !

Vilken dag det blev idag !

Till att börja med så fick jag och farbror Jerry komma in tidigare än vanligt idag, solen sken fortfarande så jag hade nog helst stannat ute ! Sen stod vi i stallet och väntade tydligen på något, för inget särskilt hände. Vi stod bara och vilade i godan ro. Jag såg ju solen genom stalldörren. Men plötsligt skymdes solen av ngt stort schabrak  som rullade närmare ! Vad var det ?????

"Jo det var en transport" förklarade Jerry. "En sån åkte du när du kom hit till mig och min familj här", fortsatte han sedan.

Jag försökte återkalla en förnimmelse av det, men det var lite svårt. Nåväl mörkt blev det. Lilla Cim kom och klädde på Jerry. Sen kom Liz och tog på mig en grimma och ett grimskaft och "ledde ut mig", trodde jag.

Istället satte hon kurs mot den där lådan (transporten) och ville att jag skulle följa med henne. Men det måste ju jag fundera på först, så jag stannade vid transporten och nosade och luktade på den, och sakta började ett minne krypa fram.

Ett minne av att jag av en annan tjej leddes ut från stallet utan mamma och fick stå och resa en lång, lång väg. Hur jag än ropade åt mamma så svarade hon bara, det är lugnt flickan, du ska bara ut och åka en sväng. Nu försökte jag istället ropa på farbror Jerry och höra om han ville berätta för mig vad som skulle hända.

Han svarade bara att det är lugnt, du ska bara ut på en åktur. Du är säkert snart hemma igen.

Jag hörde sen att Jerry togs ut från stallet och började ridas i paddocken utanför stallet.

Efter lite mer funderande så bestämde jag mig för att kliva ombord. När jag var ombord stängdes dörrarna bakom mig, men jag var inte ensam, Liz var hela tiden med mig, lugna fina Liz.

Sedan gick Liz ut ur transporten och den började röra på sig. Lite svårt var det med balansen i början, men jag hittade den även om det var lite jobbigt. Vi åkte en smal väg och rätt gropig, så det var svårt att stå ordentligt för rätt som det vara kom ett gupp.

Jag tror nog att den som körde nog försökte undvika dem, men det blev ändå några gupp för uppenbarligen var vägen vi åkte på väldigt gropig. Det tog en stund innan sedan transporten stannade och jag efter en liten stund fick kliva ur.

Jag trodde jag var hemma och ropade på jerry, men någon annan svarade ! Vem var det ?????? Här luktade det annorlunda och såg helt annorlunda ut. Vad skulle jag göra här ?

Reds i paddocken som vanligt men funderar faktiskt på och rida ut imorrn eller nåt men ja får se....idag fick jag ridas i paddocken med Jerry, jag reds i skritt och trav och byta om volter i skritt och trav gick ganska bra..sen ville liz prova lite galopp så jerry fick starta galoppen och jag följde efter.. de var ganska kul... sen reds jag pytte lite i galopp i de andra varvet oxå men de var inte lika kul... sen fick jag gå ut i hagen efter träningen.... de var skönt....eftersom solen lyste..