I natt var det riktigt kallt. Jag fick dricka vatten ut en hink eftersom det frysit i min vattenkopp. Det var inte så skönt i morse heller, tur man får ha täcke på sig. Men vilken härlig dag det blev till slut. Har gått och njutit och solat mig i hagen idag.  

Här var det inge vila här inte! Idag var det mattes tur igen. Men det är så mycket snö nu så det är svårt att ta sig fram...

Idag kom Paulina till stallet och tog med mig ut på en tur. Det var kul att få komma ut men det var något läskigt ute i skogen som jag och Campari inte ville gå förbi.

Ikväll kom matte och Karolina och hämtade mig och Campari i hagen. Kul tänkte vi med en ridtur nu när kylan försvunnit.

På väg in till stallet tappade jag en framsko men det gick bra att gå ändå, snön var mjuk.

När alla saker var på sin plats och matte satt på ryggen och jag tänkte börja gå längs vägen styrde matte ut mig i snön. Är hon galen ,tänkte jag, det är ju djup här. Jag lät Campari gå först så jag hade ett spår att följa, då blev det lite lättare. Men fy så jobbigt det var att pulsa i snön. När vi hade pulsat ett bra tag kom vi till en stor snövall. När vi hade tagit oss över den kom vi ut på en skogsväg. Då fick jag springa lite, matte var lite busig idag, för jag fick springa med lösa tyglar. Riktigt kul var det. Men sen fick jag pulsa i den jobbiga snön igen.

...som bara den igen. Tur att matte bäddar in mig i tjockt täcke.

Men jag börjar bli rastlös nu, tråkigt att bara gå i hagen och inte göra något. Matte tycker nog inte heller om kylan eftersom hon inte rider mig.

Matte tycker visst att det är roligt med transporten för varje gång hon kommer tar hon fram den nuförtiden. Men vi har inte åkt något... jag har bara gått in och ut flera gånger. Riktigt roligt trots allt, in och äte en tugga och sen backa ur. Jag började känna mig riktigt trygg när matte helt plötsligt satte för bommen bakom mig. Hjälp nu var jag fast!! Men jag behövde inte åka utan fick strax gå ut i fram.

Igår var den framme igen och denna gång var jag mer försiktig, vill ju inte bli inlåst igen.

Idag strosar jag bara runt i hagen och njuter av det vackra vintervädret. Skönt med lite vila.

Äntligen satte matte på sadeln igen, det var länge sedan sist. Men varför är jag själv i stallet? Campari brukar ju alltid följa med. Men matte är visst klar för ridning med pannlampa och rexlexer.

Vänta lite nu!? Det här tycker jag känns lite läskigt, kan du inte gå på marken istället matte? Varför är inte Campari med? Han är ju min trygghet...

Men matte envisas visst med att jag ska fortsätta framåt så jag gör väll det då. Men jag kan ju gå med raska steg för då kommer jag hem fortare.

  När vi var tillbaka hade matte lastträning med mig. Jag skötte mig som en ängel då...

Idag när matte kom och skulle hämta mig i hagen blev jag så glad. Det riktigt bubblade i kroppen av glädje. Måste göra något åt denna sprudlande lycka... så jag satte fart. Full galopp med bocksprång och bus. Jippi!!

Fram och tillbaka i hagen, de andra hästarna undrade nog vad som hänt. Campari kom springade till staketet men stannade där och tittade på mig, de gjorte alla andra med. Ingen förtsod vilken sprudlande energi jag hade.

Jag stannade till och tog en godisbit av matte men sen bar det iväg igen. Kolla!, jag kan galoppombyten också.

När jag sprungit ett tag och den största glädjen och energin lagt sig gick jag fram till matte och fick grimman på mig.

Jag blen sedan longerad fast  i lite lugnare tempo.