Ikväll kom matte och hämtade mig i hagen. Spännande, vad ska vi göra nu?

Matte satte på mig reflexer och träns men hon glömde sadeln. Sedan kom hon med långa linan, jaha! ska jag longeras.

Men det gjorde hon inte. Istället började hon leda mig bort längs vägen. helt plötsligt stannade hon, sen gick vi igen. Nu stannade hon igen och bad mig backa och så där höll hon på hela tiden. Framåt! Stopp! Back! Vad vill hon ha ut av det här egentligen?   

Men jag tyckte det var riktigt kul och gjorde det som matte bad mig om. Jag fick även trava en lite bit men matte orkade inte springa länge. Jag kanske måste träna upp henne lite...

När vi var tillbaka i stallet så pysslade matte om mig och frisserade min man. En jätte mysig kväll!!

Ikväll när matte tog in mig såg jag att hon hade ställt fram den där transporten igen. Matte borstade mig och satte på täcke och skydd på benen och då förstod jag att vi skulle ut och åka igen.

Matte ledde fram mig till transporten och lockade lite med en havre hink. Men det kom jag ihåg att gick jag in och åt så stängde dom bakom mig. Jag sträckte lite på min hals för att nå men då backade matte längre in. Så jag följde efter, men bara halvägs sen backade jag ut igen. Det är gott med harvre men inte tillräckligt. Matte försökte om och om igen men jag hade helt enkelt ingen lust idag. Jag kom på något riktigt kul, att gå på sidan om istället. Men då flyttade matte på transporten så det inte gick att gå på ena sidan och på den andra stod en två benting med linan. Men dom där tvåbentingarna är inte så stora, så dom flyttar jag lätt på. Om jag går på dom har jag märkt att dom går undan. Hi hi...

Men då tog tvåbentingen en lång spö i handen och så fort jag försökte gå mot henne petade hon på mig med det. Så nu var det roliga slut. Okej då jag står väll här då men in i transporten går jag inte!  

Då flyttade matte transporten igen och ställde den vid stallet med ett staket på ena sidan. Nu kunde jag varken gå åt sidan eller bakåt så då tyckte jag det var läge att ge upp. Det tog väll så där 1½timme. Otroligt att matte behöll lugnet så länge men hon var nog rätt arg på mig.

Vi åkte till det vanliga ridhuset men jag fick inte backa ut ur transporten. Matte fällde ner en smal lucka i fram. Läskigt tycke jag och tog ett spång nerför.

Jag var rätt trött nu men jag kämpade på med arbetet i ridhuset. När jag skulle hem så orkade jag helt enkelt inte bråka så mycket så jag gick in på mattes 3:e försök.

Hemma igen så skulle jag gå ut i fram igen. Jag testar väll då, tänkte jag. Först en fot, det känndes okej. Sen nästa fot, hjälp vad det lutar framåt! Jag tar nog det säkra före det osäkra. Och så tog jag ett stort skutt ut. Äntligen hemma!!

En viss liten madame närmar sig 4 års trotsen med stormsteg. Nu ska man inte gå in i transporten längre så vi har satt igång med hårdträning flera gånger i veckan.

Sen vill hon också testa om hon kan strunta i vad matte tycker och vill. Att bara gå rakt över matte och inte lyssna alls är favoriten just nu. Om om matte blir arg kan man ju alltid prova och nafsa...

  Vart tog den snälla söta hästen vägen?

Men allt har gått så himla bra hittils så någon gång måste det ju bli lite kämpigare. Längtar nu tills snön försvinner så jag kan jobba henne från marken på ridbanan. Så kanske hon börjar fokuresr på sin matte och lyssna igen.

Under vintern så har det kommit en till häst till stallet. En tjej som heter Twilight. Hon har berättat att hon har en bebis i sin mage som ska komma i sommar.

Hon står i boxen intill min och jag var jätte rädd för henne i början. Hon såg ut som ett monster när man gick nära henne. Men hon är inte så farlig som hon ser ut, hon försöker mest skrämmas har jag lärt mig.

Igår så fick Twilight komma in i min hage. Det var jätte kul och jag sprang runt och skuttade och busade jätte länge. Roligt med lite sällskap igen! Jag har ju gått själv i vinter eftersom Campari är så elak och biter mig när vi skall äta mat. Mig gör det inte så mycket för jag gillar honom men matte är lite rädd om mina täcken. Han har ju bitit sönder några.

Men jag har lärt mig att det är bäst att jag håller mig till min hög med hö. Även Twilight blir lite sur om jag försöker äta ur hennes.

När jag hade kommit till mitt nya ställe gick jag bara och njöt i hagen och hade det skönt. Men mot slutet av sommaren började matte ta med mig till en stor inhängnad med sand. Hon kallar den ridvolten. Där blev jag longerad och sen har matte lärt mig någe nytt. Hon sätter på mig något runt magen, ingen sadel utan bara en gjord. Sen spänner hon fast något runt min svans. Det är bara för att grejen runt magen inte ska glida fram. Sen håller matte i ett par tömmar så hon kan styra vart jag ska gå. Har lärt mig att det kallas tömkörning. Det är riktigt kul men mycket jobbigare än longeringen.

Med tiden så fick jag en sadel på mig igen och matte hoppade upp. Det var inga konstigheter med det, har jag ju varit med om tidigare.

Men sen händ något nytt! Jag fick följa med Campari på en tur uti skogen. Det tyckte jag var jätte kul men det var många träd att parera runt.

Senare har det blivit många turer ut i skogen med Campari och hans matte. Ibland har jag haft lilla Stjärn som sällskap också.

Matte har lärt mig vad galopp är. Jag tyckte det var jätte svårt i början och ville hällre trava i stället. Det blev ju så vingligt och jag hade inte koll på mina ben riktigt. Men nu så är det inga problem, jag kan gallopera hela tiden. Men det verkar inte matte vilja.  

Sen började matte koppla på några extra tyglar. Och när matte drog i dom kunde jag inte dra upp mitt huvud. Hur skulle jag nu kunna titta på saker och ting. Men sen har jag lärt mig att när matte tar tag i tygeln vill hon att jag ska gå så och när jag får fri tygel kan jag gå och titta. Vi kompromissar lite. Nu behöver jag inte längre ha den där extra tygeln när jag vet vad matte vill. Men det är ganska jobbigt att gå så där i form som matte kallar det så ibland försöker jag slippa.

Ibland kommer det en annan tjej och rider på mig. Hon heter Paulina och henne tycker jag om. Hon kräver inte lika mycket som matte.

Dom senaste veckorna har jag fått åkt  1ggr/vecka till ridhuset. Det är ju så mycket snö ute och halt så det känns skönt att gå på bra underlag. Campari har också följt med. Matte har nog tyckt att jag varit duktig för jag har fått mycket beröm av henne.  

Jag måste bara berätta om en händelse före jul. Min matte kom in i stallet med en konstig maskin och helt plötsligt började den låta. Jag tyckte den var skit läbbig men Campari som stod brevid mig brydde sig inte alls så jag lugnade mig snart. Den kunde väll inte vara så farlig om inte han tyckte det. Sedan hände det inget mer, matte fick det att sluta låta.

Några dagar senare kom hon med den där maskinen igen. Och nu lag matte den mot min kropp. Shit så skraj jag blev! Men matte talade så lugnande och klappade mig så jag kunde snart slappna av lite. Sedan började matte dra maskinen på min hals, helkonstigt? Vet inte vad som tagit åt matte, hon borstade ju åt fel håll!? Något konstigt hände!? Minn päls började trilla av. Men matte, du har nog misstagit dig! Jag är inget får!

Efter en stund började jag ledsna och då stängde matte av. HALLÅ!!, ska jag se ut så här??

Nej då! Nästa gång matte kom fortsatte hon. Nu var det dax för magen och baken. Det brummande ljudet var inte alls så läskigt längre men fy vad den där apparaten kittlade mig på magen. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig.

Nu var all min päls borta med undantag från en plätt på ryggen, huvudet och benen. Burrr! det var lite kallt. Men när matte lade på mig ett tjock gosigt täcke kändes det bra. Och jag måste erkänna att det är inte lika varmt och svettigt längre när jag arbetar. Så det var nog inte så dumt ändå.  

Det var väldigt länge sedan och mycket har hänt sen sist.

De två tvåbentingarna som var och hälsade på och gav mig morötter kom tillbaka och de hade med sig en transport. De ville visst att jag skulle gå in i den och de var ju inga problem för det hade jag ju tränat på. Dessutom tyckte jag ju om dessa nya två, de hade ju morötter igen. Sedan bar det iväg och det tog ett bra tag innan vi stannade och jag fick komma ut. Det var på ett ställe jag aldrig tidigare hade varit på. Jag fick komma in i ett stall som jag tyckte var lite läskigt, jag var ju alldeles själv där. Men snart lädde den ena tvåbentingen, som nu är min nya matte ut mig till en hage. Där möttes jag av en väldigt liten krabat, mycket minde än de som fanns där jag varit. Såg nästan ut som en bebis men ändå inte!?

Han var väldigt glad och trevlig och pressenterade sig som shettisen Stjän. Honom skulle jag nog kunna tycka om men jag undrade var farbror Jerry var och saknade honom. Det bästa med den nya hagen var att det fanns ett äppelträd med goda äpplen mitt i hagen. MUMS!! Det tog ett tag innan jag förstått att jag fått ett nytt hem och ny matte.

Efter någon vecka kom det en ny häst till gården. Fick höra att han redan bodde där men att han varit borta på träningsläger. Honom gillade jag inte alls och nåde honom om han kom nära mig eller min lillkompis. Men när jag fick studera honom lite på avstånd så började jag tycka att han var en riktig charmör och snygging. Och med tiden så lät jag honom närma sig mig. Han heter Campari och vi har så kul tillsammans nu.

Idag kom min matte och hämtade mig och Farbror Jerry från hagen !

Jag blev glad och rätt nyfiken vad som skulle bli nu ? Sedan ledde hon in oss i stallet och gav oss mat och där fanns två andra tvåbeningar som jag aldrig träffat förut. Dessutom hade de en liten sak med sig ingt som rullade rätt tyst framåt. Min matte sa att det var en 4 månaders bebis, vad är det ?

Men den gjorde mig lite nyfiken så jag ville gärna vara med och snusa och lukta på den, kanske kunde den ge mig godis ?

Plötsligt så började den låta, jag backade överraskat ett steg bakåt, men sen tog nyfikenheten överhand och jag tog en närmre titt och lyssnade på den. Den luktade lite annorlunda, inte som matte eller de andra utan mer som ett föl brukar lukta.

Jag fick morot och en massa gos och de där andra tvåbeningarna pratade med mig och matte. Sedan tog matte på mig grimman och en sån däringa "longerlina" ni vet, ett långt sorts koppel.

Jag fick följa med ut i paddocken medan Jerry fick "boxarrest" (fniss) sedan började Matte att "longera mig". Hon var väldigt lugn och avspänd idag så jag lyssnade gärna och visade tydligen upp mig bra. Hon bad mig skritta, trava och galoppera i linan, men samtidigt så drog den där lilla saken lite i min uppmärksamhet så jag försökte komma den lite närmare, men matte höll emot och styrde in mig "på spåret" igen. Så det vara bara att röra på sig. När hon var nöjd så fick jag gå och hälsa på den där lilla saken igen. Då var jag nöjd. En av de där tvåbeningarna som stod därute och höll i den lilla ("fölet") pratade med mig mycket och gav mig ännu fler morötter.

Hmmmm jag börjar nog gilla henne, i alla fall om hon ska fortsätta ha morötter till mig. För det är gott det vet ni.

Sedan fick jag komma in i stallet en stund igen, innan matte efter ett tag kom och hämtade ut mig och Jerry till hagen igen. Där blev det lite race med Jerry innan vi stannade av och började äta.