Idag ville matte att vi skulle rida. Det konstiga var att Campari inte var med. Nu var jag helt själv och det var inte roligt. Jag tyckte det var läskiga saker redan på stallbacken och inte blev det bättre när vi gick därifrån. Vi hade inte kommit så långt när jag såg något mörkt läskigt i kanten och då fick det vara nog. Jag täckte inte gå en bit till. Matte försökte lugna mig med att det var smuts i snön men det litade inte jag på. Då matte envisades med att jag skulle fortsätta fram så ställde jag mig på bakbenen. Men matte gav sig inte och jag bestämde mig för att gå en bit till men inte så långt. Då hoppade matte av mig och gick brevid, det var bättre. Men så blev jag rädd igen och hoppade till. Då upptäckte jag att matte tappade mig. Och man är väll inte dum och står kvar då, jag sprang hem i full rulle och ställde mig med Campari. Men tyvärr kom matte med långlinan och hämtade mig igen. Vi promenerade bort en bra bit och när vi vände hem så hoppade matte upp och red mig hem.

Glömmer lätt att hon bara är 4:a - Skrivet av matte.

Sakki har alltid varit så lugn och harmonisk vid uteritter så man glömmer lätt att hon är en unghäst. Vi har ridit ut själva förut men då i mörkret med pannlampa. Mörkret har nog fungerat som skyddlappar då antar jag nu. För i dag var allt läskigt, allt från bilar, vägkanter och ej snöklädda ställen. Men vart ska man ta vägen när ridvolten är täckt av snö och ingen kan följ med. Denna gång fungerade det inte men med tiden går det nog bra, hon är ju bara 4 än.