Nu måste jag bara säga er en sak alltså.

De där tvåbeningarna kom upp till stallet lite senare igen (Linnea, Liz, Nicka och Sassa) och då tog dom ut Jerry och dom andra tre små hästarna ut från stallet och mig. De satte en såndäringa "sadel" på dom och försvann ut genom stalldörren med dem, och glömde mig !!!!!

Jag stod där och ropade och ropade men ingen av "tvåbeningarna" kom in för att ta med mig och jag stampade och sparkade och ropade igen, men dom kom fortfarande inte in och hämtade mig. Det tyckte jag var tråkigt, och orättvist, så jag stod där ett tag till och ropade. Men sedan tröttnade jag så då åt jag mitt hö istället. Men de kändes ganska ensamt faktiskt.

Sen efter ca en timme eller nå't, så hör jag dom utanför stalldörren och då ropar jag på dom igen. Då kom de in och hästarna de haft med sig blev av med sina saker (sadlar och träns alltså då !), och ställdes sedan in med täcken på i sina boxar.

Då blev jag glad, för nu var inte jag ensam längre, det var skönt.

Idag var de de mest blåsigaste dag jag nånsin sett och varit med om i alla fall där ja bor nu. 

Just den här blåsiga dagen ville "Jerrys matte", kallas hon tydligen, att vi skulle ut och gå i detta blåsväder. Så hon tog Jerry o mig in till stallet där det är varmt och skönt. Där satte hon en sån där "sadel" på Jerry och hans träns. Sen satte hon någon sorts konstig "gjord" (kallas de visst) på mig och så satte hon ett sånt där träns på mig också, med en kall plåtbit i munnen. Sen bar det iväg från det varma stallet ut i den blåsiga vädret. "Jerrys matte" red förbi en stor flockhage med en massa små och lite större hästar i, "lösdriften" kallas de visst. Vi gick förbi den och de var kul dom kom springande emot oss och titta på vad vi gjorde och undrade vilka vi var.

Sen kom vi till ett ställe där de var en pressenning och en plåt sak, så fanns där också någon svart stor rund sak som låg i en hög, som en orm ni vet, och dom var läskiga. De prasslade, skramlade och klingade och lät mycket. Det var ganska läskigt men eftersom inte Jerry verkade orolig utan bara lugn, så försökte jag med, men de prasslade och hade sig. Men det gick, jag vågade gå förbi dem. Efter ett tag så kom vi till nåt ställe där de var massa fyrkantiga saker "hus" hette de visst det där som tvåbeningarna bor i. De var inte lika läskigt, men bäst att vara försiktig. Sen kom jag fram till ett rött sånt där "hus" och då kom Lizetté fram till mig och pratade med mig och klappade mig och de gillade jag så jag sänkte mitt huvud så hon kunde kom åt att klia min panna bättre och de var mysigt. Sen tog hon mig i mitt "snöre"(grimskaftet) och ledde mig ut till ett gärde där Jerrs matte tog mig igen och galopperade iväg med mig. Det ni det var skoj, men så skulle vi tydligen sakta ner, det vill jag inte riktigt så jag sprang halft om halft framför Jerry. Men så plötsligt tog de stopp så då var jag tvungen och sakta ner. Då kom Lizetté framtill mig igen och klappade mig sådär som jag tycker om. Så jag sänkte åter igen huvudet så hon kunde klappa mig på pannan och så att jag kunde få lite godis. Sen gick vi hemåt till stallet igen. Fast då ledde Liz mig. När vi nästan var framme (det blåser ju fortfarande) så var det något vitt som prasslade jättemycket, det var så otäckt så jag ville nästan bara springa därifån. Jag både blåste/fnös men Lizetté pratade lugnande med mig så då gick det ju ganska bra. Men dom där prasslande sakerna var allt fortfarande lite otäcka. Så äntligen kom vi fram till stallet och jag fick av mig det där "tränset" och den där "gjorden". Jag fick lite gott innan jag fick gå in i boxvärmen. Medan jag stod där så försvann Lizetté iväg någonstans och då tittade jag efter henne. Men sen så smakade jag av min goda halm. Den var inte alls tokig.