Fasligt var de blåser här. Det har blåst i minst 3 dagar, eller nå't.

Men i alla fall idag, så kom en av "tvåbeningarna" (Linnéa, Nea) till min hage och hämtade in Jerry och mig, trodde jag ! Men konstigt nog så tog den där "tvåbening" bara in Jerry, inte mig de var väldigt konstigt tyckte jag.

Jag provade att ropa några ggr men inget hände. "Tvåbeningen" bara gick och gick, hon vände sig inte ens om. Hrmm tänkte jag vad ska ja då hitta på idag ? Jag funderar och funderar ett tag men jag kom inte framtill något förnuftigt så jag gick där och bara strosa.

En halvtimme senare så kom "tvåbeningen" tillbaka men inget hände. "Tvåbeningen" kom bara halvägs till min hage och tittade lite, men sen gick hon igen och jag funderade igen. Men nej inget förnuftigt den här gången heller. Nåja jag fortsätter väl med att strosa runt lite.

Efter en stund sen såg jag en annan "tvåbening", jag var helt säker på att jag kände igen henné. Jag tittade och tittade och visst kände jag igen henne. Det var Lizetté, och hon satt på en av dom små hästarna och hade en bredvid i ett sånt där snöre som jag brukar ha ibland.

Sen så såg jag den där "tvåbeningen" som så taskigt hade lämnat mig ensam i hagen. Hon satt på Jerry. Plötsligt försvann dom iväg mot det där "hus stället" (byn).

Jag ropade och ropade men inget svar, och inget annat hände men jag fortsatte ropa ett tag till men inget hände fortfarande, så jag gav upp och börja äta lite som jag hittade på marken i hagen.

Sen efter ett bra tag säkert 2 timmar eller så, nog för att jag inte kan riktigt dygnet - tiden, men ändå de var borta en jääätttttteeee lllååååånnnggg stund i alla fall innan jag hörde klapprande hovar på grusvägen (det vet jag hur de låter i alla fall).

Jag stannade då upp från mitt pysslande med att äta lite smått o gott som ja hitta i hagen. Jag var säker på att de var Jerry så jag ropade ch ropade men inget svar. Nehej, nåväl då fortsätter jag väl med mitt pysslande. Efter ytterligare en stund så hörde jag de klapprande hovslagen närmare så jag tittade då och där var han min drömprins (hehe). Så jag ropade igen men nej inget svar av honom den här gången heller hrmm vilken kompis va ! Jag försöker lite till och röra lite på mig då............

Nehej inget reaktion var det där inte. Är han inte glad och se mig eller ? Jag var i alla fall glad att se honom. Jag ropade igen men nej inget svar. Nåja då får de väl vara då tänkte jag så återgick jag till mitt pysslande.

Nu måste jag bara säga er en sak alltså.

De där tvåbeningarna kom upp till stallet lite senare igen (Linnea, Liz, Nicka och Sassa) och då tog dom ut Jerry och dom andra tre små hästarna ut från stallet och mig. De satte en såndäringa "sadel" på dom och försvann ut genom stalldörren med dem, och glömde mig !!!!!

Jag stod där och ropade och ropade men ingen av "tvåbeningarna" kom in för att ta med mig och jag stampade och sparkade och ropade igen, men dom kom fortfarande inte in och hämtade mig. Det tyckte jag var tråkigt, och orättvist, så jag stod där ett tag till och ropade. Men sedan tröttnade jag så då åt jag mitt hö istället. Men de kändes ganska ensamt faktiskt.

Sen efter ca en timme eller nå't, så hör jag dom utanför stalldörren och då ropar jag på dom igen. Då kom de in och hästarna de haft med sig blev av med sina saker (sadlar och träns alltså då !), och ställdes sedan in med täcken på i sina boxar.

Då blev jag glad, för nu var inte jag ensam längre, det var skönt.

Idag var de de mest blåsigaste dag jag nånsin sett och varit med om i alla fall där ja bor nu. 

Just den här blåsiga dagen ville "Jerrys matte", kallas hon tydligen, att vi skulle ut och gå i detta blåsväder. Så hon tog Jerry o mig in till stallet där det är varmt och skönt. Där satte hon en sån där "sadel" på Jerry och hans träns. Sen satte hon någon sorts konstig "gjord" (kallas de visst) på mig och så satte hon ett sånt där träns på mig också, med en kall plåtbit i munnen. Sen bar det iväg från det varma stallet ut i den blåsiga vädret. "Jerrys matte" red förbi en stor flockhage med en massa små och lite större hästar i, "lösdriften" kallas de visst. Vi gick förbi den och de var kul dom kom springande emot oss och titta på vad vi gjorde och undrade vilka vi var.

Sen kom vi till ett ställe där de var en pressenning och en plåt sak, så fanns där också någon svart stor rund sak som låg i en hög, som en orm ni vet, och dom var läskiga. De prasslade, skramlade och klingade och lät mycket. Det var ganska läskigt men eftersom inte Jerry verkade orolig utan bara lugn, så försökte jag med, men de prasslade och hade sig. Men det gick, jag vågade gå förbi dem. Efter ett tag så kom vi till nåt ställe där de var massa fyrkantiga saker "hus" hette de visst det där som tvåbeningarna bor i. De var inte lika läskigt, men bäst att vara försiktig. Sen kom jag fram till ett rött sånt där "hus" och då kom Lizetté fram till mig och pratade med mig och klappade mig och de gillade jag så jag sänkte mitt huvud så hon kunde kom åt att klia min panna bättre och de var mysigt. Sen tog hon mig i mitt "snöre"(grimskaftet) och ledde mig ut till ett gärde där Jerrs matte tog mig igen och galopperade iväg med mig. Det ni det var skoj, men så skulle vi tydligen sakta ner, det vill jag inte riktigt så jag sprang halft om halft framför Jerry. Men så plötsligt tog de stopp så då var jag tvungen och sakta ner. Då kom Lizetté framtill mig igen och klappade mig sådär som jag tycker om. Så jag sänkte åter igen huvudet så hon kunde klappa mig på pannan och så att jag kunde få lite godis. Sen gick vi hemåt till stallet igen. Fast då ledde Liz mig. När vi nästan var framme (det blåser ju fortfarande) så var det något vitt som prasslade jättemycket, det var så otäckt så jag ville nästan bara springa därifån. Jag både blåste/fnös men Lizetté pratade lugnande med mig så då gick det ju ganska bra. Men dom där prasslande sakerna var allt fortfarande lite otäcka. Så äntligen kom vi fram till stallet och jag fick av mig det där "tränset" och den där "gjorden". Jag fick lite gott innan jag fick gå in i boxvärmen. Medan jag stod där så försvann Lizetté iväg någonstans och då tittade jag efter henne. Men sen så smakade jag av min goda halm. Den var inte alls tokig.

Idag fick jag den där "sadeln" och det där sk "tränset" på mig igen, men också en sån där "lång lina". Jag fick springa och gå runt Lizettè, och på "fyrkantsspåret" som det tydligen kallas. Det var skoj. Sen så ställde Liz mig helt plötsligt i kanten av "fyrkantsspåret" och tog bort den där "långa linan". Nu ställde hon sig istället bredvid mig och tog i det som kallades "tyglar". De var tydligen på något vis kopplade till min mun och det där kalla stålet som placerats där. Det kändes nämligen i munnen lite när hon tog i "tyglarna". Liz ville något, jag tror att jag skulle gå framför henne. Det var jättekonstigt, så jag stod där och tittade på henne och undrade vad hon höll på med. Dessutom petade hon mig flera ggr i sidan det var jättemysko, men jag försökte förstå så jag stod där länge och väl o funderade medan hon höll på att peta mig i sidan hela tiden. Till slut så tröttnade jag och gick försiktigt två steg framåt och då blev hon jätteglad och klappade mig och gav mig lite godis. Sen gick vi in istallet och jag blev ompysslad och fick av mig de där grejerna. Sen tog Lizetté ut mig till hagen och släppte in mig till Jerry och så gick hon ut. Där stod jag och undrade om det här var allt ?

OK en får väl vänta och se då, så jag gnäggade jag lite till henne när hon gick. Bara så svagt att hon hörde mig så då vände hon sig om och tittade på mig och log. Sen vände jag mig till Jerry och pratade om allt ja varit med om idag och Lizetté hon tittade lite på mig de kände jag, sen gick hon.

Idag blev det lite mer av träning.

Jag fick träns, sadel och longerlina på mig sedan gick vi ut i paddocken och tränade lite longering med dessa saker på. Det gick bra allting. Visst noterade jag att saker och ting hängde och slängde runtomkring mig, men inte var de särskilt otäcka. Så jag lufsade på.

Sen blev jag ombedd att trava, det har jag lärt mig hur det låter.

Då slängde och fladdrade det lite mer, men inte var det heller så skrämmande.

Det var faktiskt rätt kul att göra något och inte bara gå och drälla i hagen hela dagen, även om det är tilltalande på sitt sätt i och för sig.

Idag fick jag en sk "sadel" på mig. Det var lite otäckt, men jag har ju haft liknande på mig förut, så det är inget skrämmande direkt i den saken. Det som kan kännas obehagligt är om sadelgjorden spänns för hårt. Men den unga kvinna (flicka) som "sadlade mig" tog det mycket lugnt och försiktigt. Hon är lugn och trygg och jag möter henne nästan varje dag. Men ännu oftare möter jag hennes "mamma" och "syskon" de är också väldigt lugna och tar det lugnt för det mesta med olika saker i stallet.

Men ibland är det två stycken tjejer, en liten en och en större som blir lite högljudda. Men de hyschas på och sedan samtalas det med och förklaras för dem i lugn ton, så då skärper de sig oftast. Om inte så hjälper jag ibland till genom att sparka hoven i väggen med en tydlig smäll eller stryker öronen bakåt och ser arg ut. Då reagerar de flesta.